I helgen var det lite hund på schemat, fast egentligen var det skjutning för hemvärnet...men perfekt läge att skott-träna! I lilla bruna hundens värld behöver man träna på att ta det lugnt när det smäller, INTE ladda igång och gå topp-spinn! Jag är ju van vid lugnet själv, d.v.s. Dizni som inte rör ett morrhår när det smäller, hon är lugn och behaglig mest hela tiden. Men lilla Spiken har ju en förmåga att reagera med aktivitet på saker som händer i hans omgivning :)
Så det var perfekt läge att bara vara, socilisera med folk, vilket passar Spiken utmärkt :) Han är så himla behaglig, han kollar läget lite, går runt och får en klapp eller två, sen är det liksom bra! Inte hysteriskt utan liksom "lagom"
Planen var att lägga lite spår och köra lite lydnad medans resten av gubbarna sköt. Vi var två tappra hundförare som dök upp! Vi enades om att jag skulle lägga ett långt spår och så skulle vi kolonn-spåra, d.v.s. gå spåret samtidigt och låta en hund i taget spåra medans den andra går på släp. Nyttigt för hundarna att lära sig vila när man går i kön och inte spåra.... svårt om man heter Spajk :)
Spåret hade 14 apporter och ca 100 meter mellan varje apport, så det var några meter att ta sig runt. Vad jag inte visste var att det skulle vara enduro-tävling just precis där vårt spår låg, men nu har vi testat det också :)
Sen lade jag ett till på skjutvallen till Spajk, med små kvistar som apporter, dels för att testa med små apporter med relativt lite vittring och dels testa rätt hyffsad vind, på skjutbanor blåser det alltid!
Båda spåren gick iaf bra, även om enduro-åkarna sabbat lite i vårt långa spår, 4,5 timme gammalt hann det bli och det hade rört sig massa publik i terrängen, så vi var mycket nöjda jag och Sandra när vi kom runt!
Vårt skjutbanespår råkade ligga precis på väg till herrarnas rastplats, så det var mycket spår över vårt spår, ett tyckte Spajk att han skulle följa...han vek av och spårade in i skogen typ 3 meter, men siddu, där tog ju liksom spåret slut?!?? Han prövade att slå nån ring runt, men sen kom han på bättre tankar och vände tillbaka och tog så fint upp mitt spår igen! Han markerade pinnarna så fint så :) kul!
På skotten reagerade han till en början med lite aktivitet, det ska ju tilläggas att här snackar vi inte enstaka skott med 9 mm startpistol.... här snackar 7,62 och typ 10 stycken som öppnar eld samtidigt!! För våra mänskliga öron är det krav på hörselkåpor inom 25 meter.... men våra kära hundar förväntas finna sig i det?! Lite märkligt är det och därför vill jag verkligen passa på att träna! Jag vill att han ska tänka "Skott=passivitet=belöning" vilket också funkade, sista gången det small kom han och lade sig bredvid mig! Gilla!
Sandra och jag hade en härlig dag, pratade en hel del och hade allmänt trevligt :) Jag hade en trött Spajk när jag kom hem, skööönt!
Dizni fick såklart också ett spår, hon spårar ju inte direkt med någon intensitet...men hon tog sig runt med alla apporter med sig hem, duktig tjej! Fast visste jag inte hur hon ser ut när hon spårar så vetisjutton om jag hängt på, hon ser mer ut att vara på promenad! Lullar lite hit och dit, nosar lite här och lite där.... men det är ju hennes sätt att spåra och inget jag tänker lägga energi på att ändra!
Ja, det var väl det om det!?
Tjing!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar