onsdag 2 april 2014

Sjukskrivning och födelsedagskalas!

För första gången i mitt liv är jag sjukskriven, förra tisdagen opererade jag bort halsmandlarna och blev sjukskriven i två veckor. Jag tog ganska lätt på operationen och tänkte att det är lätt som en plätt... men tji fick jag! Själva operationen var ju lätt, jag tycker det är spännande med nålar och sånt där! Jag hade med mig en bok och läste innan det var dax att åka till operation. Det kom en hur nervös sköterska som helst som skulle sätta dropp... Jag var banne mig lugnare än han?? Nu är jag pinsamt lättstucken, så det gick ju bra ändå! Väl nere på operation gick mitt huvud nog som en propeller, jag tittade på allt och frågade om allt! Men frågar man inget får man inget veta! Jag fick nog lustgas (fast jag tyckte han sa syrgas???) innan jag somnade, jag tog långa djupa andetag och det snurrade härligt!? 

Sen är det lite mysigt att ligga på uppvaket, höra personalen småprata lite och det är varmt och gott under tjocka täcken! Jag sov läääänge efter operationen och hade ingen lust alls att åka upp på avdelningen (kan bero på den ganska kassa sköterskan....) När jag väl var tillbaka på avdelningen så fick jag lite glass och smärtstillande, o min första fråga var när jag kunde gå hem! Jag kände mig pigg som en mört och kvällssköterskan kommenterade att "om alla var sådär pigga efter operation vore det här jobbet lätt"  

Läkaren kom och berättade att det var två veckors sjukskrivning, jag hade bara räknat med en vecka, men nu förstår jag henne! 

För det var när jag väl kom hem som det dryga började!! 
Jag hade inte direkt ont, så jag tog ingen smärtlindring alls första dagen, inte halva andra dagen heller men sen blev jag lite risigare och fick feber. Kom ju då på att panodil + diklofenak, som jag blivit ordinerad, faktiskt ju är febernedsättande och inflammationshämmande också, så då började jag ta det enligt läkarens ordination, smart va??? 

Nu tyckte jag ju inte att det varken gjorde till eller ifrån och jag tycker inte jag blivit ett dugg bättre i halsen, det gör ju ont hela tiden! Känns som att ha konstant halsfluss!? Dessutom har jag haft svårt att prata och känt mig tjock i halsen.... Inte kul! 

Så idag fick det vara nog!

Jag ringde till ÖNH i Falun och fick mer och starkare smärtstillande, så nu, för första gången på 7 dagar har jag inte ont, hallelulja! Sköterskan jag pratade med sa att det inte är en okomplicerad operation och allt som ska upp ur halsen, luft och ljud, och allt som ska ner, mat, vätska ska ju passera förbi operationssåren.   

Jag är som sagt sjukskriven i två veckor, första veckan skulle jag hålla mig stilla och andra veckan får jag börja röra på mig, fast inte så mycket att jag blir andfådd, hur lätt det nu är när man liksom varit stilla i en vecka och typ tappat massor med kondition!? Blir ju andfådd bara jag går morgonpromenad med hundarna?? Jaja, det är väl bara att ta det lugnt ett tag till, men sen är det banne mig konditionsträning som står på schemat! 

Det är ju inte bara jag som vilat, utan hundarna har också vilat.... Så vi får köra fys ihop! 

Jag har passat på att testa lite inställningar på kameran, med blandat resultat! 

Dizni var den som fanns i närheten, hon fullkomligt älskar att ligga i soffan och mysa! 

Hur söt är hon inte?? 



Inte kan man gissa att hon i förrgår blev 8 år?? 



Dryyyyyygmatte!!

Jodå, som sagt, mysa i soffan är hennes grej, gärna i gassande sol! 


Men i måndags hade vi kalas!! Fina fröken fyllde 8 år! Helt otroligt vad tiden går.... 

Det vankades såklart en tallrik godsaker....
Lite burkmat, torkat hjärta, leverpastej, tuggpinnar och lite godis! 





I rättvisans namn fick såklart Spajk en tallrik han också!  



Ja, det händer inte så mycket här i huset nu, men nu med dom nya fina blå pillren finns det hopp för livet! Så förhoppningsvis kan jag vara lite mer pigg och alert nu. 

Jag får ta igen den viloperioden med hårdträning för att ladda för kommande tävlingssäsong! Jag har ju lyckats anmäla oss till lägre sök?!?! Hur i all världen tänkte jag där?? Äh, friskt vågat hälften vunnit! 

Å mitt i allt elände med halsont så kom ett roligt besked! Spajk och jag kom tvåa på årets patrullhundtävlingslista! Två i hela sverige, näst bäst av alla som tävlade patrullhund under 2013!! Hur häftigt som helst!Finaste Spajken!  

På återseende! 

2 kommentarer:

  1. Ja, oj vad tiden går fort.
    Säger samma sak, även jag är dålig på att kommentera men jag läser och njuter av era bravader och framgångar.

    SvaraRadera
    Svar
    1. konstigt att tiden går men att vi inte blir äldre???

      Radera