Nu är vi iaf där och det är bara att nöta på! Att hålla alla elitmoment "fräscha" är inte lätt! Men träningarna blir ju iaf varierande.....
I söndags träffades Elin och jag i Falun för lite träning, filmkameran var med och jag lekte med tanken på att låta den ligga i bilen, men ICKE, det hemska ska upp till ytan annars blir vi ju aldrig bättre! Så sagt och gjort, jag utrustade Elin med filmkamera och så fick hon det svåra uppdraget att kommendera OCH filma samtidigt, nu är ju Elin tjej så det gick ju såklart galant :)
När jag ikväll tränade en sväng började jag fundera på alla svårigheter jag och lilla eländet jobbat oss igenom, det var ju en hel del....
Först var det ju hans märkliga beteende som valp, att typ springa hem så fort något vart äckligt.... inte riktigt något man tror idag när han med högburet huvud stolt spatserar omkring överallt och väldigt få saker får honom att reagera!? Men iaf, det någon månad då Spajken tyckte allt var läskigt....
Sen var det ju spåret, jag trodde ju ett tag att han faktiskt inte kunde spåra, men med idogt tränande och en matte envis och påhittig som synden så har vi ju löst även den lilla detaljen...!
Vår stora stötesten är ju fria följet, SOM JAG SLITIT!!!! Herregud, han var ju typ livrädd för mitt ben och gick som en ostkrok låååångt fram för att undvika att han skulle råka nudda mitt ben! Nu idag när jag tränade i shorts kunde jag känna hans silkeslena päls mot benet, utan att tränga eller ligga på, bara liksom "känna" mot benet *lycka* Det är ju långt ifrån bra, men numer tycker jag faktiskt att det är helt okej!
Här är iaf en färsk film på vårt fria följ, han släpper lite då det kommer störning och han "flyter" ut i vänster halt. Han släpper vid helt om och har nån grej för sig när vi saktat av till vanlig marsch!? Men det vore ju förfäääärligt tråkigt om vi inte hade nått att träna på :P (obs, ironi om någon nu inte förstod det!)
Han hade ett tag total fixering på rutan, han kunde gå in på planen och låsa fullständigt på rutan och vara helt okontaktbar tills det äntligen var dax att köra rutan. Samma sak på koner, han hade en period han var helt låst på koner och knappt kunde gå fot utan att låsa på alla koner, detta har ju släppt lite nu när det är så mååååånga koner :) Han insåg liksom att det inte var lönt att springa iväg mot alla koner när man sen inte vet vad man ska göra när man väl står vid konen....
Å så vår totala hjärnsläpp på apportering ett tag, med tveksamhet och allmänt trams... Men tillsammans har vi löst även det!
Nu har vi våra stadge-problem, stå är stå, sitt är sitt och ligg är ligg, svååååårt säger Spajk! Alltså inte själva orden, dom kan han, men just att vara stilla i den positionen matte bestämt. Vi har backat och tränat stadga, det har gett resultat men det är fortfarande känsligt och han har lätt att steppa lite... Stå,sitt ligg under marsch är ett svårt moment! Dels känner jag att jag inte får plats att gå, det ska hända så mycket på så få meter och känslan är inte alls på topp, men med hjälp av Elin och filmkameran fick jag iaf se hur det ser ut och det ser bättre ut än det känns! Som tur är :)
Ett annat återkommende, men kärt, problem är ju att han ibland använder benen mer än hjärnan! Men hellre en hund som springer runt med svansen i vädret än en som går och ser tryckt ut bredvid sin förare... Jag tänker att om han är lika lycklig som han ser ut så är det bra :)
Men det är så lätt att bara låta honom vara, han ställer inte till något utan sköter sig, fast han nog är lite allmänt olydig....jag borde nog ha mer "koll" på honom, han får dra i kopplet och han behöver inte alltid vänta på "varsågod" för att gå ut, han får hoppa in i bilen utan kommando och vara lite sådär allmänt busig.... Eller busig, snarare charmig :P
Sen funderar jag en del på det faktum att Spajk är första hunden jag kört upp till högre klasser.... Jag hävdar fortfarande att det är helt och hållet hans förtjänst! Men så häromveckan snubblade jag över ett inlägg till en blogg jag följer, som så totalt motsäger det jag hävdar att det är Spajkens förtjänst att vi om några dagar ska starta elitlydnad.. läs och begrunda
http://www.boggas.se/din-hund-ar-grym-for-att-du-ar-det/
För övrigt en heeelt fantastisk fotograf och kelpieälskare!
Jag hävdar dock motsatsen fortfarande och ger mycket av äran åt Maria som valde en så bra hane till fina mamma Ochra! (Spajks syster ska för övrigt paras, spännande värre!!!)
Det jag gör funkar uppenbarligen för den individ Spajken är, vi har liksom "klickat" han och jag, på alla plan. Han är en så tacksam hund att träna, köper belöningar av olika typer, bollar, kongar, lek, godis. Han funkar att köra klicker på, dock har jag aldrig testat att shejpa, något jag testade på Dizni med blandat resultat... Hon lägger sig i de lägen där hon vill ha något, en svit av ett försök till att shejpa in liggmarkering :) Rätt charmig om ni frågar mig!
Jag vill ju tro att Spajk är en rastypisk kelpie så tillvida att han är framåt, nyfiken och framförallt, vill vara tillags, han liksom vill göra rätt och anstränger sig för att göra rätt, förhoppningsvis är då hjärnan det starkaste intrycket och han står still och tänker och inte låter benen tala, för då blir det lite spring....
Som sagt, det närmar sig debut i eliten och jag har som sagt inga som helst förhoppningar om några större framgångar, men det är kul att tävla :) De sista dagarna har inte direkt haft fokus på hundträning heller, några rackarns vindskivor skulle på plats och sommar i Rättvik innebär massor med roliga evenemang att besöka! Men nu är vi anmälda och jag tänker inte banga! Nu kör vi :)
Jag och Elin har lite planer när vi väl klarat av dessa tävlingar, nu ska här tränas bevakning så vi kan sopa banan med motståndarna på kommande tävlingar :P Typ...eller nått :)
Ja, det är klart det är kul att vinna, men för oss spelar det faktiskt inte så stor roll, för mig är känslan och samspelet det viktiga!
Nu sitter jag mest och ordbajsar i väntan på att youtube ska ladda upp mer film, men jag tror jag ska gå sista vändan med hundarna innan läggdax, att sitta här och ordbajsa glädjer ju knappast nån, även om jag för den delen skulle kunna skriva ett långt icke hundrelaterat inlägg om dagens tandläkarbesök! Kanske vore nått??
Ny dag, nytt försök! Här kommer iaf filmerna.
Här är en film på dumma Zäta.... han har som sagt svårt med stadgan... o så har jag tyckt att han känns lite "trängd" och inte är sitt vanliga frimodiga jag!? Men vi körde en sväng igår och då tyckte jag det kändes bättre, dessutom läste jag regelboken och fick se att det ju var 10 meter mellan konerna och inte 5 som jag har tränat på :)
Sen en kort film på rutan, han har ju haft vissa svårigheter med att stå still vid konen och att ligga stilla i rutan....
Ja, det var allt för nu! På återseende!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar