Mer spår!

Ja, nu när Nicklas jobbar och jag har några ynka semesterdagar kvar utnyttjas tiden till hundträning. Igår var jag till Falun på föreläsning om foder, alltid nyttigt att höra! Jag fick en bekräftelse på att mina tankar kring utfodring var lite rätt :) Före, under och efter träning/tävling. Mellanmål och vätska för att snabbt hjälpa kroppen att ladda om. Vi människor springer ju inte en maraton helt utan att tänka på vad vi stoppar i oss? 

Jag, Elin och Sandra tränade lite lydnad innan och efter. Spajk kände sig lite som en katt bland hermelinerna med två acd :) 

Innan lydnaden hade jag lagt spår på skjutfältet, det är lite spännande att gå där, det finns små stenmurar att hoppa över och djupa hål lite här och där! Undra just varför ;) 

Min plan var att lägga spår som skulle få ligga lite längre, nu blev det bara typ 3,5 timme, inte så länge men fick duga. 

Det första gjorde jag så att jag la ut hela spåret, men efter typ 100 meter la jag en apport och satte en snitsel. Sen efter typ 50 meter la jag nästa apport och sen fortsatte spåret som vanligt. 

Sen la jag 3 upptag och innan vi åkte därifrån lät jag Spajk spåra första spåret fram  till första grejen och dessutom "känna" att spåret fortsatte. Sen åkte vi och körde lydnad och lyssnade på föreläsning. 

Förhoppningsvis är min Ernst-inspirerade skiss en liten hjälp att förstå hur jag gjort?!? 

Sen när vi kom tillbaka så gick jag upp till snitseln och lät han spåra resten av spåret. Han jobbade rätt lugnt och fokuserat, han flamsade lite men så fort han lyfte nosen backade jag och på så vis kom vi hela spåret runt! Fina markeringar och han lekte med apporten precis så länge jag ville och inte så länge han själv ville. 

Jag är ju van vid Dizni, hon lullar fram i spåret, än hit, än dit utan större drag, hon "vet" var spåret går och dethär med att gå i kärnan med fullt fokus på spåret är ju inte hennes grej... Nu vet ju jag att det är hennes sätt och jag har i 7 års tid försökt få henne att spåra som jag vill, men jag har testat rätt mycket utan att lyckas.... Så nu accepterar jag att hon gör på sitt sätt! Så jag är så oerhört glad över Spajk, jag säger inte att han på något sätt är den ultimata spårhunden, långt därifrån, men i jämförelse med Dizni är han en formbar underbar dröm att spåra med.....

Jag har gjort så gott jag kan för att forma en spårhund så som jag vill ha den, som spårar på ett sådant sätt att jag känner mig trygg. 

Ett enda spår har han misslyckats med.... Spåret var 2 km långt, 2 timmar gammalt och det gick bra i 600 meter innan spåret sen gått längs med en grusväg i 300 meter och vinklat på vägen...det var dessutom i april och vi var ju rätt ringrostiga efter vintersäsongen.... Men det hade varit kul att testa det nu när vi är lite varma i kläderna! 

Upptagen var fina, i koppel, det var varmt och han var lite tagen av värmen. Men han kämpade på! 

Hittills är jag ju duktig på att använda min fina spårbok, frågan är bara hur länge jag orkar använda den?!? 

Ett tag när Dizni o Spajk var valpar skrev jag dagbok, det är jättekul att gå tillbaka och läsa i den, så jag hoppas jag orkar fortsätta använda den. Blogg i all ära, men det är något visst med papper och böcker :) 

På återseende! Tack för nu!